skinnyisbetter

Sista helgen i lägenheten. Sista helgen i mitt gamla hem, sedan flyttar jag och börjar ett nytt kapitel i mitt liv. På måndag hämtar jag ut nycklarna till lägenheten och sedan kommer inflytten mest troligt ske först på onsdag. 

Jag har nog inte riktigt fattat det ännu. På måndag tar jag ett steg mot ett nytt liv, ett ny jag, en ny värld. Det är skrämmande. 

 

Igår fick jag 2 panikattacker. Det börjar bli fler nu och dom börjar komma oftare. Det har nog med min kommande flytt att göra. Det här tär verkligen på mig, att behöva flytta ifrån personen man älskar och som alltid varit min trygghet. Nu försvinner allt det där. Nu ska jag bo själv utan boyfriend och hans trygghet.. Hur ska detta gå?

 

Han kom som en riddare och räddade mig när jag hade det som värst, när jag mådde som sämst. Han fick mig att må bra, känna mig trygg och bli en bättre människa. Men jag sumpade det. Jag förstörde allting och nu har jag ingen som tar hand om mig längre. Nu är jag ensam..

Men vet ni vad? Jag förtjänar det. 

Varför ser inte jag ut som dom?

 

Jag som hade tänkt att detta skulle bli en bra dag med träning och plugg. Istället blev det en dag med träning, packning inför flytt, samt en panikattack som slutade med att jag var tvungen att spy. Jag vill inte må såhär dåligt. Jag vill inte. Kommer det någonsin bli bra?

 

 

När jag ser den här bilden blir jag ledsen, tänk hur mat kan ställa till problem överallt? Något så simpelt som mat!? Folk svälter mot sin vilja medan vi svälter självmant. Hur sjukt är inte det egentligen? Tror ni att det är mer vanligt med ätstörningar hos personer med "allt eller inget"-tänk? Det tror jag. Antingen äter man ingenting, eller så unnar man sig allt när man väl äter. 

 

 

 

Godmorgon. Hade tänkt fara o träna imorse men jag kunde knappt få någon sömn inatt för att exboyfriend snarkade hela tiden.. så jag skippade gymmet, viktigare med sömn annars orkar jag inte något. Ska försöka ta mig dit senare, men just nu tänkte jag dricka kaffe och läsa lite bloggar. 

Sedan blir det att plugga och försöka packa det sista inför min flytt nästa vecka.. Nu är det nära....

 

Lite thinspo såhär på kvällvkvisten....<3

 

 

 

 

Om ca 1 vecka flyttar jag till min alldeles egna lägenhet där jag kommer att bo själv. Jag flyttade hemifrån 2009 och har aldrig bott själv en endaste gång sedan dess. Har alltid haft en pojkvän att bo med. Men nu ska jag bo själv för första gången i mitt liv och det skrämmer mig lite samtidigt som det känns skönt, det känns skönt med tanke på mina ätstörningar, nu får jag äntligen inhandla den mat jag vill och äta (inte äta) vad jag vill, spy när jag vill etc. Mer kontroll. 

Det är precis vad jag behöver just nu, kontroll över någonting i mitt liv, då mitt liv är helt fuckat. Jag har aldrig någonsin mått såhär dåligt någonsin och därför behöver jag ha någonting jag kan kontrollera, som kan få mig på andra tankar. Jag behöver det här mer än någonsin just nu. Nu är det dags att ta kontroll.

 

 

Pratade nyss med exboyfriend och han tycker inte att vi ska få dricka lightläsk under sockerutmaningen... Hur ska jag klara mig utan min kära cola zero?? Vad kan man ersätta det med.. kaffe??? Te??


Aja, en fördel är väl att jag kommer att gå ner massvis i vikt, förhoppningsvis, ska mäta mig imorgon då jag inte är lika svullen. Är nämligen fortfarande svullen från helgens frossande så det är inte rättvist att mäta sig nu då jag inte är såhär stor egentligen.

Nu får det vara nog. Nu är det dags för en förändring. Jag tänker inte längre tycka synd om mig själv eller vara ett fetto. Idag är dag 1 på mitt nya liv. Idag tar jag tag i viktnedgången på allvar engång för alla. Jag tänker även förändra mitt sätt att vara, jag tänker sluta tycka synd om mig själv och lägga allt fokus på träning och plugget. Det enda som betyder något just nu. Jag kan inte göra något åt min och boyfriends situation, han måste få tid att fundera hur han vill göra och tills dess så tänker jag bara fokusera på mig själv, plugget och min flytt som sker om ca 2 veckor. 

Börjar också en ny kurs idag och kommer ha massvis att göra i veckan, men jag ska ändå försöka slänga in ett inlägg eller två. Hoppas allt är bra med er <3

 

Igår ställde exboyfriend ett ultimatum, som ni kanske vet så är det slut mellan oss men det har kommit på tal om att vi kanske ska försöka igen, men innan han är villig att försöka så ville han att jag skulle börja äta normalt. 

Han sa något i stil med "innan jag vågar försöka igen så vill jag se att det blir en förbättring". Han talade då speciellt om mina ätstörningar som jag berättade för honom om när det tog slut (vilket jag ångrar nu såklart). Jag blev såklart ledsen eftersom jag vet innerst inne att jag inte kommer att kunna sitta ner som en "normal" människa och äta vanlig husmanskost (någonsin) tillsammans med honom bara för att göra honom nöjd. 

Det skulle bara göra så att jag mår sämre och att mina problem skulle bli större. Jag sa det till honom. Efter många om och men så tog han bort det kravet. 


Jag måste få ta detta i min egen takt om det ska gå. Jag kan inte göra något bara för att göra någon annan nöjd. Det fungerar inte så...

 

Det kanske är lätt för utomstående att säga saker som "börja ät" eller till exempel i förhållanden, ställa utlimatum som "blir det ingen förbättring så kommer det inte funka mellan oss". Hur kan man som person be någon med äs om detta?

Jag vet inte hur ni resonerar kring detta, men när personer säger sånna där saker till mig så triggar det bara igång mig mer. Man kan inte be någon som haft problem med mat att bara börja äta "normalt" och ändra sina tankebanor bara sådär. Det går inte. Det är en process som kan pågå i flera flera år. 

Dessutom vill man inte bli frisk eller ha hjälp så kommer det aldrig att bli någon skillnad oavsett hur mycket folk försöker hjälpa en. Det är så det fungerar. Jag vet att jag inte vill bli frisk. Jag vill bli smal innan jag är redo för att försöka bli "frisk". Jag vet att behandling och att bli frisk = att man blir fet. Jag vill inte vara där. Jag mår bara sämre då.


Jag vet hur idiotiskt det är att varva svält med överätning och att spy. Men jag kan inte lova att jag ska börja äta 2000kcal per dag som en "normal" kvinna ska göra, men jag kan lova mig själv att jag kommer att försöka äta och när jag äter så ska det vara nyttig mat för att slippa ångest och för att få i mig näring och inte hamna i svältläge då jag vet att det är helt idiotiskt och bara saktar ner ens ämnesomsättning. Det kommer inte bli lätt men jag ska lova mig själv att försöka. 

 

 

Håller på packa lite smått inför min flytt. Det är otroligt tugnt så jag kan endast packa lite åt gången. 

Tänk att den här månaden är sista månaden jag tillbringar i denna lägenhet. Att jag aldrig mer kommer att sätta min fot här igen, iaf inte på samma sätt som tidigare. Det kommer aldrig mer att vara mitt hem. 

Jag har sån lust att bara lämna ALLT till boyfriend för att jag inte vill bli påmind om honom och vad jag gjort mot honom. Allt vi har i lägenheten har vi införskaffat tillsammans. Allt är vårt. Alla saker påminner om oss och vårt liv tillsammans. Jag vill inte bli påmind om det.... jag vill verkligen inte det.. Tur så kommer ingenting rymmas i min lägenhet då jag flyttar till en liten etta med kokvrå. Men jag kommer att ta köksbordet och skohyllan med mig iaf. Vill egentligen inte ha köksbordet...men samtidigt så känns det skönt att slippa köpa ett nytt köksbord också. Men jag får se hur jag gör med den saken... 

Ska fortsätta packa nu, sedan blir det plugg och en runda till gymmet. Stay strong <3

2015 blev inte riktigt som jag tänkt mig. Från att verkligen ha ALLT och vara super lycklig, till att inte ha något alls och må riktigt uselt.

Jag vet inte riktigt vad som kommer att ske detta år eller resterande år, men just nu mår jag riktigt dåligt över vad som hänt och är rädd för vad framtiden kommer att erbjuda. Kommer jag någonsin hitta en man som gör mig lika lycklig som boyfriend gjorde? Kommer ja någonsin hitta någon som är så snäll, rolig och underbar igen? Kommer jag någonsin hitta någon som vill ha mig och vill förlova sig med mig igen? Jag tvivlar. 


Jag har aldrig varit så rädd som jag är just nu eller mått så dåligt som jag gör just nu. I söndags beställde jag nya möbler till min lägenhet som jag ska flytta in i om mindre än en månad. Började även att packa lite smått igår....

Denna månad kommer va riktigt riktigt jobbig..

 

Är så deprimerad just nu. Har varit på "semester" i två veckor och bara ätit och nu har  jag gått upp flera kg..... förhoppningsvis är det mesta vätska men det tror jag inte riktigt på.. Detta (bland annat) gör att jag mår skit just nu, återkommer när jag mår lite bättre. 

Stay strong <3

 

Vet att jag sagt det förut, men Sharni Vinson har den perfekta kroppen. Exakt så vill jag se ut!