skinnyisbetter

Idag var jag ytterligare på ett möte på klinken. Vågen visade 38,6kg. Vilket var 0,1kg mindre än vid min första invägning. Förra veckan visade vågen 40,1kg. Om jag inte går upp i vikt så kan det bli aktuellt för tvångsintagning sa han och det vill jag verkligen inte.

 

Denna vecka har varit otroligt påfrestande för mig, det har varit otroligt mycket på hemmaplan och jag känner mig så ensam och misslyckad. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig kring allt detta. Förra veckans viktuppgång gjorde så att jag mådde otroligt dåligt, samtidigt som denna veckas viktnedgång gjorde så att jag mådde ännu sämre..  Jag sitter i skrivandes stund och vräker i mig chips som jag snart kommer att gå och spy upp också...

Den 9/4 ringde dom upp min från kliniken. De hade pratat ihop sig och beslutat sig för att erbjuda mig vård. Under tiden han pratade på om hur vi skulle lägga upp allting så kunde jag inte sluta tänka på vad för diagnos de kommit fram till, så jag frågade rätt ut och fick som svar "Jaa, det är Anorexia du har." Om det kom som en chock? Jo, tack. Visst är jag medveten om att jag gått ner i vikt och blivit smal, men SÅ smal är jag faktiskt inte.  När jag hör ordet anorexia så får jag genast upp en bild på ett skelett i mina tankar och jag är allt annat än ett skelett..

 

 

Min fullständiga diagnos är Anorexia nervosa med självrensning (eftersom jag spyr upp allt jag äter)..

 

 

 

 

 

Jag har gjort en ny kategori som fick namnet "Recovery", fyndigt va? njae. Men ska jag försöka ta denna behandling och resa på allvar så tycker jag ändå att det är värt en egen kategori, visst då? Så under kategorin "Recovery" kommer ni att kunna läsa om HELA min resa till ett tillfrisknande, om det nu skulle vara av intresse.

 

 

 

Idag var jag på bedömningssamtal för att eventuellt få en diagnos så jag kan få påbörja en behandling mot mina ätstörningar. Det var tungt, riktigt tungt. Att efter 10års tystnad äntligen prata öppet om det, att sätta ord på sina känslor och sen göra detta för en helt främmande människa, ja det var tungt. Jag har svårt att anförtro mig åt folk och speciellt främlingar. Jag menar, om min sambo och personen som förväntas vara "the love of my life" backstabbar mig i ryggen och vänder mina brister emot mig så är det kanske inte så konstigt att man har allmänt svårt att lita på människor.

 

Jag kunde inte få någon dom där och då, utan det får jag vänta ytterligare nån vecka på. Men nu är det gjort iaf, första steget är taget. 

åh ja juste, vi kom fram till att jag inte var långt ifrån att tvångsinläggas.. Hur sjukt är inte det? Jag hade tydligen ett BMI på 14,6 enligt honom och har man ett BMI på 14 så brukar de lägga in en på sjukhus för behandling typ. Jag visste inte att det var så illa ställt, för SÅ smal upplever jag inte att jag är.

Egentligen vill jag inte skriva ut mina siffror med risk för att trigga någon. Men eftersom jag börjar på ny kula imorgon så tänkte jag skriva ut mina mått och min nuvarande vikt för att kunna gå tillbaka och jämföra sedan.

 

Såhär såg det ut för en timma sedan:

 

Lår: 40cm (där låret är som fetast/bredast)

Midja: 60cm

Övre delen på arm: ca 20cm

Vikt: Ca 40-42kg med kläder på.

 

Det var allt för mig, tack och hej.

 

 

Jag vet inte vad fan jag håller på med. Jag kan spy säkert 4-5ggr under en timme och ändå fortsätter jag trycka i mig mat/godis etc. Jag spyr upp i princip allt jag äter. Varenda sak. Helt sinnes.

Imorgon ska jag på en bedömning hos ätstörningskliniken. Undra hur det kommer gå och vad man får göra. Jag är lite nervös, men samtidigt så känns det skönt för såhär kan jag inte hålla på längre. Det är ett sjukligt beteende. Önska mig lycka till imorgon.