skinnyisbetter

 

 

 

Men jag tänkte ge er en kort sammanfattning om de senaste månaderna så ni vet vad som hänt/händer och sker:

- Jag var nära på att läggas in på heldygnsvård i somras, då mitt BMI låg på 13,9, men jag vägrade. Det slutade med att jag fick gå hem och fortsätta med öppen dagvård 1gång per vecka.

 

- Jag vet inte vad mitt BMI ligger på just nu. Jag har slutat väga mig hemma eftersom jag mår så otroligt dåligt av att se de där jävla förbannade siffrorna på den där helvetes jävla vågen. Så jag väger mig endast 1g/vecka och det är när jag träffar min behandlare, och inte ens då reflekterar jag över min vikt. Eller ja, jag ser att jag gått upp i vikt, men jag minns inte hur mycket jag vägde/väger. Jag förtränger den skiten direkt. Det enda jag vet just nu är att jag går upp i vikt och det är det enda jag behöver veta.

 

- Jag spyr fortfarande varje dag. 

 

- Jag är inte frisk och jag vettefan när jag kommer kunna kalla mig frisk. Men jag tänker kämpa, varenda jävla dag. Vissa dagar bryter jag ihop totalt och bara gråter, äter, spyr och gråter, äter och spyr. Och sådär kan det hålla på en HEL dag.  Förstår ni hur sjukt det är? Förstår ni hur JÄVLA många timmar vi lägger på att försöka vara smal? Och ändå handlar det inte alls om att vara smal .... 

 

- Genomsnittstiden för tillfrisknande, på min ätstörningsklinik, ligger på ca 7månader till 1år... Jag har varit där sedan april 2018...

Fuck, nu blev det för mycket ångest. Hejdå, vi hörs.