skinnyisbetter

 

Ville bara berätta att det gick bra på fikan igår. Tvingades äta en normalstor bit smörgåstårta men jag lyckades slippa undan efterrätten.. *yes!*.. Eller jag tog en bit och åt 1-2 tuggor men inget mer.. Kaloriintaget landade ändå under 900kcal så det känns helt ok. 


Jag har även sagt till boyfriend att jag ska försöka hålla mig borta från godis osv fram tills midsommar och även bett han säga åt mig ifall jag köper något. Så nu är han iallafall medveten om det och jag behöver inte känna mig tvingad att äta något onyttigt *yeeey!*.. Så nu är det upp till mig. 

 

 

Idag är det ingen bra dag, eller i matväg har det varit en helt okej dag men inte i träningsväg eller rent allmänt , och om drygt en halvtimme så kommer jag tvingas åka iväg till ytterligare en släktfika och tvingas trycka i mig en massa onödigt onyttigt skit som jag inte vill ha... Jag vill inte!!!  Mår illa av tanken att sitta där och tvingas äta.. säger jag nej så kommer dom börja ifrågasätta mig och det orkar jag inte heller med.. Vad ska jag göra??  Jag ska försöka säga nej iallafall för jag vill verkligen inte äta något onyttigt... Har lovat min kille att följa med också så jag måste väl...... men jag vill verkligen inte... FAN FAN FAN. 

Ledsen att jag inte bloggat på länge men jag har inte mått så bra.. Bråkade även med min pojkvän för typ 1 timma sedan.. Började gråta och skrika saker som "du är inte så perfekt som du tror, du är inte bra på nånting" osv osv.. Mår dåligt för att jag sa så , för innerst inne så menar jag ju det inte. Jag ville bara såra honom eftersom han fick mig att börja gråta. Jag är lite extra känslig nu också eftersom min mens är på ingång och det är troligtvist därför jag tog åt mig så hårt som jag gjorde av det han sa. Han fick mig att känna mig värdelös och dum. Fast jag vet att det inte är så han menar, det är bara jag som är känslig.... Han skulle aldrig såra mig med vilje..


Ligger instängd i sovrummet nu och försöker samla mig. Vill bara gå ut och be han om ursäkt.. men jag orkar inte nu. Jag får göra det sen...

 

 

Vill ej se ut såhär nåmer. Vill vara smal. Jag vill ha kontroll. Jag måste gå ner x antal kilon på 1 månad. Hur ska jag klara det? Jag behöver eran hjälp.. 

Jag stöter hela tiden på hinder. Får aldrig svälta ifred. Det ska hela tiden dyka upp en massa fika, fester, middagar och annan skit som jag egentligen inte vill gå på men måste....... Vad är det för vits att träna och svälta sig under en vecka och sedan förstöra allt på en dag? Känns så meningslöst. Känns som att allt slit varit i onödan då och det har det ju.. Hur gör ni ? Hur klarar ni av det psykiskt? 

Jag behöver tips på piller eller annat som är aptitdämpande och vars jag lättast kan få tag i det. Jag skulle verkligen behöva det så jag kan få en push i rätt riktning... Så tips mottages!! 

Hittade detta test där man kan kolla sin Midja/höftkvot och se om man ligger i farozonen så att säga. Jag hamnade över det som man bör ligga på... 0.9 fick jag och en kvinna ska helst ha 0.8 eller UNDER... 

Gör testet >här< 

Kan ni förresten se när jag svart på era kommentarer? Här på blogg.se så finns det ju en funktion , eller vad man nu ska kalla det, där man kan svara direkt på kommentaren utan att behöva besöka personens blogg och svara där. Kan ni se mina svar eller vill ni att jag går in på eran blogg och svarar i en kommentar där ? (Som man gjorde förr..)

Det är så jobbigt att jämt och ständigt dras med dessa tankar och röster man har i huvudet. Ena stunden tänker man att man borde äta och inte svälta sig själv för att man inte ska förlora muskelmassa och i nästa stund går tankarna "Varför ska jag äta? Jag blir ändå inte tillfredsställd och om jag blir det så kommer jag ändå bli hungrig/sugen snart igen och måste äta igen" .. Och jag kan hålla med båda rösterna/tankarna. Varför äta och bli tjock när jag inte tjänar något på det? Kommer ändå bli hungrig igen och komma längre ifrån målet mitt samtidigt som jag kommer må dåligt över det. 

Men ändå så vill jag inte svälta. Vill inte förlora mina muskler som jag har kämpat så hårt för.. Ååååh varför ska det vara så jobbigt???? 

Borde ha denna uppstoppat på kylen. Haha undra vad min boyfriend hade sagt om han såg denna på kylskåpet.. 

Visade en "Före och efter"-bild på en tjej som genomgått en otrolig förvandling (viktminskning alltså) på mindre än 1 år (tror jag) till min kille och han kollade länge och sa sedan "Wow, bra jobbat". Den reaktionen han fick när han såg den bilden vill jag att folk ska få när dom tittar på mig. Jag vill att folk ska tänka "wow, fan vad bra hon är" och inte bli äcklad när dom ser mig. Jag blev lite ledsen och kände mig misslyckad när jag såg min killes reaktion när han såg bilden. Blev lite avundsjuk faktiskt. Jag vill också vara bra. Jag vet att jag kan så varför är det då så svårt? 

Är det någon av er som verkligen gått all in och testat hur mycket man faktiskt kan gå ner på en vecka? Jag är lite sugen på prova.. Dock lite svårt när min boyfriend är hemma. Men ändå kul att testa. 

 

 

 

 

Jag har tyvär haft fullt upp med mat, jobb och träning på senaste tiden. Inte haft tid till att blogga. Eller snarare inte tillfälle att blogga. Kan ju inte blogga hursom när boyfriend är i närheten...


Nåväl, allt går dåligt. Äter, svälter, hetsäter, svälter osv osv.. Jag försöker hitta en balans med det går inte... Jag är sämst. Jag är rädd för att äta en frukost på 200kcal men kan sedan trycka i mig godis på 500kcal+........ Eftersom jag inte lyckats få kontroll över mitt ätande så känner jag att jag måste öka träningsmängden rejält tills jag börjar se resultat. När man ser resultat så blir man motiverad att äta nyttigt och vill absolut inte förstöra framgången med skräpmat.. Iaf jag funkar så..


Hur går det för er?