skinnyisbetter

När ska livet bli bra? När ska det sluta göra ont? 

Allt i mitt liv är helt upp och ner just nu. Vet inte vad jag ska ta mig till.. Det är inte rätt just nu, allt är bara fel, fel, fel. 

 

Jag får panik och ångest så fort jag tänker på ätstörningskliniker och att bli "frisk". Hur sjukt är inte det? Jag vill inte bli frisk. För jag vet vad det innebär, man får prata med en inkompetent människa som aldrig lidit av en ätstörning i hela sitt liv och har därför inte den minsta aning om hur det faktiskt är. Människan har bara fått lära sig en massa grunder om hur hen ska hantera allting. Men om ni frågar mig så hur mycket kunskap och erfarenhet man än har så kan man aldrig någonsin föreställa sig hur det faktiskt är att ha en ätstörning om man aldrig haft en själv. Det är omöjligt. Varför ska jag lyssna på någon som egentligen inte har den blekaste aning om hur det är? 

Kanske låter otroligt dumt att skriva detta då jag inte vill att någon ska vara fast i ätstörningsträsket utan söka hjälp så fort som möjligt. Men jag kan bara inte göra det, inte än. Jag är inte redo än. Jag behöver något att falla tillbaka på ifall livet skiter sig. Jag behöver den där tryggheten som min ätstörning ger mig. 


Det är sjukt jag vet. Men jag är inte redo än. Jag kommer fortsätta dölja detta för min omgivning och även låta boyfriend (JAPP VI ÄR TILLSAMMANS IGEN :) ) , som för övrigt är den enda personen som vet om min ÄS, att tro att jag är på bättringsvägen och har kontroll på situationen. Jag orkar ärligt talat inte höra hans ständiga oro och att jag borde söka hjälp....... Bättre att låtsas som att allt är bra.

 

 

Det var inte igår man skrev något här.. och det finns det såklart en anledning till. Men jag kan inte berätta än, även ifall jag skulle vilja. Jag måste vänta ett tag till innan jag är redo att berätta för er...


Men hur som helst, hoppas ni mår bra i alla fall. Vi hörs när vi hörs!