skinnyisbetter

Nu har den dagen som jag så länge fruktat kommit. Ni vet det hemska jag skrev att jag hade gjort? Nu har det kommit till känna och jag mår skit. Har ingen livslust längre. Har verkligen förlorat allt, precis allt. Men jag har bara mig själv och skylla.

Inte ätit sen i fredags natt då min hemlighet kom ut. Jag funderar på att bekänna allt. Berätta om mina ätstörningar. Det har redan kommit på tal så varför inte bara lägga korten på bordet och berätta allt? Nu när jag ändå har förlorat allt så kan jag knappast förlora mer. Lär inte förlora något på att berätta, hade bara varit skönt att slippa smyga med det också. För nu är det ingen som jag kommer behöva gömma mig för eller någon som kan tvinga mig att bli "frisk".

Jag vet inte ens om man kan kalla mig sjuk. Är man så otroligt fet och äcklig som jag är så kan man knappast förknippas med äs och anses som sjuk. Men jag kan knappast förlora mer nu, så jag kan lika gärna berätta allt.