skinnyisbetter

Igår erkände jag för boyfriend (som inte längre är min boyfriend, men vi kan kalla han så ändå för att hålla han anonym) om mina ätstörningar, om min relation till mat. Det kom inte direkt som en chock. Han har märkt att jag har en sjuk relation till mat. Han har märkt hur jag inte äter något på hela dagen och sedan hetsäter på kvällarna. Han har även märkt att jag ätit mindre och mindre den senaste månaden och detta beror såklart på att jag mått dåligt över det jag gjort.

Jag berättade även att jag haft det här i flera år och att han gjorde det bättre. Han fick mig att äta och må bra. Men så fort jag mådde minsta dåligt så triggades det igång igen och jag började svälta, hetsäta och träna överdrivet mycket. 

Han har även märkt att jag har gått på toa och tryckt fingrarna i halsen och spytt då vi bråkat och jag mått dåligt. Det är ett sätt att minska smärtan, minska ångesten. Det är dock något jag inte gjort på flera år, men som sagt så triggas det igång då jag mår dåligt och det kommer nog alltid att finnas med inom mig.



Jag har fortfarande inte ätit något sedan i fredags natt. Jag känner ingen hunger överhuvudtaget. Magen har inte ens kurrat. Jag vet att jag borde försöka äta, men jag mår illa och äter jag något så kommer det att komma upp lika fort....